Välkomnar er alla läsare tillbaka till min blogg!
Bloggen tog en paus, men inom kort tid så kommer förhoppningsvis inlägg på full rulle igen. Troligen när skolan har slutat och det äntligen blir sommarlov. Behöver bara stå ut nån vecka och några dagar till!
 
 
Har fått några frågor om kaninhoppning och ska självklart besvara dem!
Innan jag svarar på frågorna tror jag att det blir lite lättare att förstå vad kaninhoppning är och hur kaninhoppning går till om jag skriver en kort sammanfattad text. 
 
Visst kan man hoppa med sin kanin hemma i trädgården och träna där. Men kaninhoppning kan bli så mycket mer än det. Kaninhoppning är en sport där det finns många möjligheter att utvecklas både som kanin och förare.
Jag själv är medlem i en kaninhopparklubb och tycker det superkul! 
Man får både träffa många kaniner och trevliga människor!
För att hitta sin närmsta klubb så är det bara att kolla upp vilken som finns i ens landskap man bor i eller län.
Några gånger i månaden kan man åka på träningar och träna sin kanin att hoppa över ett antal hinder i banor som Rak eller Krokig bana. 
Rak bana är när det står ca 10 hinder efter varandra med minst 2 meters avstånd. Vanligast är 2,5 eller 3 meter. 
Krokig bana kan jämföras med hästhoppning där hindrena inte står rakt efter varandra, utan man behöver svänga för att komma till nästa hinder. 
På sommaren brukar det finnas sommarläger man kan anmäla sig till.
Om man vill kan man också tävla med sin kanin, det anordnas stora som små tävlingar där man kan vinna priser! 
När man ska tävla måste man anmäla sig till rätt klass, alla börjar i Lätt klass men om inte känner sig riktigt redo kan man hoppa i Miniklassen. Har kaninen tagit pinne i Lätt får man inte tävla i Mini.
Sedan kan man klassa upp sig till Msv, Svår och Elit.
För att klassa upp sig krävs det att man vinner så kallade uppflyttningspinnar. 
 
 
Foto: Emma Almquist
 
 
Är det inte krångligt o va med i en sånär klubb??
Det är inte så krångligt faktiskt! 
 
Men måste man åka till ställen långt borta då??
Det varierar. Klubben man är medlem i brukar ha ett ställe eller några ställen där de flesta träningarna hålls, och de brukar inte ligga så långt bort. Tävlingarna brukar också hållas på dessa ställen men ibland får man åka en lite längre bit eller till o med kortare bit. 
 
Du har ju nån gång skrivit på bloggen att du åkt iväg på kaninhoppning oså, vart har du åkt då?
Alla kaninhopparklubbar brukar ha en hemsida där man kan gå in och kolla. Då kan man se kommande aktiviteter och tävlingar och platserna de hålls på. Dit åker man!
 
Och fattar typ inget om dem där klubbarna, asså vad gör man med dem?? 
När man blivit medlem i en klubb tävlar man för den klubben om man åker på tävling. Om ens klubb anordnar en tävling ska man hjälpa till med att t.ex bygga banor, vara hinderuppsättare, tidtagare, domare osv. 
 
Sen undrar jag, har du byggt alla dina hinder?
Jag har byggt 1 hinder, målat om och snyggat till 1 hinder, resten är köpta. Hitills har jag bara 5 hinder, så nej, har inte alls byggt alla mina hinder!
Men jag håller på att bygga ett nytt hinder just nu! Bilder på nya hindret kommer läggas upp på bloggen när det är klart!
Det kommer även läggas upp bilder på alla hindrena så småningom.
 
 
Foto: Emma Almquist
 
 
Jättebra kaninhemsidor:
- här kan man se alla klubbar som finns i hela Sverige och läsa mer om klasserna, kaninhoppning, regler och mycket mer!
- på den här sidan kan du nog läsa om allt du behöver och vill veta om allt som rör kaniner, finns uppfödarintevjuer och mer!
- en sida där du själv kan skriva och fråga, läsa om andras kaninproblem, hitta jättebra skrivna artiklar, läsa om andras hinderbyggen och se deras ritningar, hitta säljes och köpes-annonser med mera!
 

Nu blev det en väldigt härlig rubrik...
 
Låt oss börja med att jag försökte bada lilla fröken på förmiddagen. Hon ville inte vara stilla i badkaret och njuta av kranens vattenstrålar (vilken kanin vill det?). Tvärtom skuttade hon upp på badkarskanten och ner på golvet, om och om igen (jag försökte några gånger). Badandet fick alltså bli på golvet med kranduschen och det var inte heller det lättaste.
Othilia skuttade bara runt på golvet och ruskade av sig allt vatten i pälsen på direkten. Hennes baktassar for upp i luften och stänkte ner hela badrummet.
En bestämd dam som inte vill bli blöt.
Resultatet blev till slut en liten halv-våt kanin med sura miner.
 
För att få Othilia på lite gladare humör satte jag på henne sele och koppel och gick ut i trädgården, efter badandet. Hennes päls torkade snabbt där ute! Det var riktigt soligt och varmt, ett riktigt sommarväder!                             
Jag tror att hon blev lite gladare av att få skutta av sig där ute.
 
Sen på eftermiddagen släppte jag ut henne i beteshagen. Den ställde vi i skuggan så att hon inte blev överhettad. Kaniner blir lätt det och det kan gå snabbt innan man märker något.
Där fick hon också skutta runt, men framförallt äta gräs och klöver!